withmythoughts

Visst. Tankarna har funnits där. What ifs blandat med möjligheter och svårigheter. Problem och lycka. Fem dagar över tiden var det dags. Och nu har vi vetskapen om hur framtiden eventuellt kommer se ut. Jag ställer mig ödmjuk inför framtiden. Den har sin egen vilja. Men för nu, vi två plus en. I Sverige säger man att man plussar, här två streckar man. En rund ring och ett hjärta. Jag har kissat på många, många stickor i mitt liv och detta är fjärde gången det visar positivt. Första gången var för lite mer än tre år sedan, då gjorde jag abort. Andra gången var för lite över två år sedan, då fick jag - vi ett tidigt missfall. Tredje gången var i Maj förra året och senare samma år fick vi vad man kallar ett sent missfall. 20e veckan. Nu...... Dag ett... Fjärde gången. Tredje gången vi kommer ge det ett GO.

För oss är en abort inte ett alternativ. Vi har en dotter som inte fick en chans och att ta bort något, någon, som kanske skulle klara det.. Nej. Aldrig. Även fast det egentligen hade varit det mest praktiska alternativet. Vi har inte lyxen att bo nära familj och vänner. Vi har inte lyxen att äga en bostad. Vi har inte lyxen med en stabil ekonomi eller vad man skulle kalla ett stabilt liv. Vi reser, bor utomlands, ändrar viljor och tycken var och varannan vecka och har.... Rörliga jobb.. Det vi har dock är en kärlek som är stark. Som redan efter våra snart fyra år tillsammans har genomgått prövningar. Stora och många. Och alltid, utan undantag klarat det. Vi har båda en sund inställning till kärlek, vänner, jobb och familj och vi har samma tankar kring de stora frågorna. Skulle den lille brödsmulan i magen vara den första som blir vår trea vet jag med all säkerhet att vi kommer finna en lösning. Vi skulle ha ett fortsatt annorlunda liv men med ett pyre med i bilden. Och det skulle vara fantastiskt.

Men mycket och många funderingar cirkulerar. Speciellt kring missfall - redan. Dag ett. Men, även fast det är just dag ett av detta äventyr så känner jag redan nu att allting känns annorlunda. Det känns rätt och redan, konstigt men sant, känner jag en koppling. En koppling till något så litet men ändå så stort att det är det största.